Less och maste klaga...

Alltsa jag alskade att vara gravid med Callie. Kannde mig tipp topp nastan hela tiden... Men den har gangen ar det inte lika roligt! Ar sa trott och har ingen energi, ont i ryggen, folk som gnaller att du verkar sa trott, du verkar pa sa daligt humor. Sluta saga sa sa kanske jag orkar forsoka vara pa bra humor men du ger mig ju inte en chans innan ni borjar klaga...
Far daligt samvete att jag inte orkar med att leka med Callie som jag brukar. Och inte blir det battre av att Justin jobbar super langa dagar och nar han kommer hem ar han ocksa trott sa jag vill inte be han om for mycket heller... Han kliver upp mellan 4 och 5 pa morgonen och kommer inte hem forran kl 18-18.30. Inte vill jag lagga mer jobb pa han da...

Ah, far forsoka se pa det hela lite positivt, om 57 dagar (enligt min ned raknare pa datorn) sa ar mitt beraknade datum (18e sep) och forhoppnings vis ar var lilla prinsessa har da. Nu langtas det till att ha henne har. Och imorgon kliver jag in i vecka 32! Men a andra sidan nar hon val ar har sa maste man ju tanka pa att ga ner allt man gatt upp sa da klagar man val ocksa! =) Kanns som alla forvantar att man ska ga ner allt pa en gang och alla ar sa duktiga pa att beratta "nar jag var med barn gick jag bara upp si och sa mycket och allt var borta inom nagra veckor och inga bristningar och nu ar jag som vanligt." Eller min fru, eller kusin eller kompis gick upp si och sa och tranade hela graviditen och det bara lyste om henne'. Jo, tack for informationen. Blaahh kanner jag bara! Men tanka positivt igen sa kommer jag ju fa en till underbar dotter, och Callie ska bli stora syser! Kommer bli hur mysigt som helst!!
Nu ska jag ga och forsoka vara en lite rolig mamma och busa med mitt fro. Hon kan i allafall gora en pa toppen humor! Hon ar sa fin min lilla Callie!

Vi hors!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0